Det är måndag. I morgon ska jag gå i skolan, allt är som vanligt; lektioner, lunch, lektioner. Tills 16.10..
Vid den tiden trampar Frökens långa fötter upp för gatan, upp för trapporna, in i huset och in i rummet. Väl där ska stämbanden vibrera. För första gången kommer jag att sjunga inför en professionell människa som ska lära mig att hantera flickhalsen. Imorgon är en stor dag för mig.

För några timmar sedan satt jag och tre tjejer från klassen, varav en jag delar husrum med, hos ett underbart par som fortfarande, efter 24 år tillsammans, såg nykära ut. På lördag klockan fyra på eftermiddagen står det framme vid altaret och håller med prästen om vad han säger. Efter det välkomnar vi med välkomstdrink och under fortsättande kväll ser vi till att gästerna inte hinner nå botten på glasen och att magarna stundvis blir bjudna på god mat och tårta. Jag tror det blir en härlig kväll med mycket glada människor.

Och för min räkning slutar kvällen bra hos någon jag har i hjärtat. Någon jag kan sakna efter 35 sekunder. Någon jag ser när jag stänger ögonen på kvällen. Någon jag sträcker ut armen efter på morgonen. Pim.


Jag tackar för mina ord och kryper till kojs.