söndag 6 november 2011

"Jag har kommit till den insikt och den hållplatsen i livet där jag inser att jag alltid kommer förbli "mig" precis som jag är.

Ett flertal perioder, har jag sakta och medvetslöst drivit ifrån mitt sanna Jag och jag vet inte, kanske försökt anpassa mig efter min drömföreställning och personerna den innehållit.
Men bara för att alltid lika smygande glida tillbaka på plats efter alla de så misslyckade anpassningarna, tillbaka till personligheten jag valt själv, eller som bara blivit.
Tillbaka till kärnan av Linnéa.

Likt en myra i en glasskål, har jag halkat ner till botten igen precis innan jag hunnit nå kanten och trillat ur. Det är jag tacksam för. Jag har det bättre i Linnéa-skålen, där jag kan titta ut inifrån och studera hur jag kunde varit, inte bör vara eller vill vara, medan jag i skålen likt en dressing beblandas med mina egna riktiga ingredienser. (Nu har jag lämnat det faktum att jag är en myra. Visserligen är de proteinrika, men ingen succé i dressingar.)

Den här insikten, den kom till mig för ungefär sju minuter sedan och mina tankar har sällan känts så strålande solklara. Som att jag har knåpat på dem passivt i ett bakgrundssystem och sedan fått dem daskade på skrivbordet när de varit färdigställda måndag morgon. (Även om det nu är torsdag morgon och helt bortsett från att måndagsexemplar sällan stämmer.)

Det faktum att tankarna landade över mig nyss och inte innehöll en uns av oklarhet, tror jag har stor grund i att jag låtit dessa tankar ligga i min handling, just då och nu när jag fortsatt skriver om det.
Jag tror att just som tankarna började röra på sig, uppmärksamma sig, var exakt i samma ögonblick som jag gled in i mitt centrum, mitt innersta personlighetscentrum, kärnan.
Precis som jordens kärna, där magman utsöndrar så mycket energi på samma plats att den imploderar gång på gång i sig själv. Friktionen är så hög i jordens innersta att allt annat levande eller materiellt skulle förintas där, magman regerar. Just så kändes det den sekund då jag hade maximerad mängd av ren Linnéahet. Ingen annan skulle kunna rugga på det som är mig, för jag var på en plats som allt som är "jag" skulle kalla "hem".

Hur som helst, så känns det trevligt att vara tillbaka."

Något jag pillade ihop den 29:de september, en bra dag på bussen.


1 kommentar:

  1. yey, bloggar igen! och jag har börjat twittra, hittade dig där så följer dig ;) jag heter lillaannus och tycker att twitter är askul! :)
    pusshej

    SvaraRadera