..då jag försäkrade att jag inte skulle skriva, men jag gör det ändå.
Jag gick upp halv åtta, åkte buss till jobbet, jobbade och smsade, kallsvettades, var i vägen och krossade ett glas.. så bussen klockan 15.15 gjorde de andra och mig en tjänst.
Nu sitter jag här, hos mamma, i kontorsstolen med benen i kors, dricker en egen gjord Lumumba och tänker att idag har varit en sån där "jag mår illa-dag".
klockan är 23.21 och jag har pratat i telefon i minst en timme. känner mig så otroligt otäck.. Vill önska tillbaka att jag varit så dum. Kan inte ens be dig förlåta mig.. det är jag inte värd.
Kan inte ens be dig förstå mig.. trots att jag vill det.
Samtidigt som jag tycker att "ibland blir det inte som man tänkt sig, så är livet", så tycker jag att jag har varit en idiot.. en trög sådan. Jag skulle varit ärligare mot mig själv och satt stopp för saker och ting tidigare än jag förstod.
Jag älskar att umgås med dig, du är en riktigt god nyfunnen vän. Hoppas vi får många fina minnen tillsammans.
Det går fort i hockey, Pa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar