Springer för livet

De onda demonerna vi alla gömmer undan i ett fack, som vi sällan öppnar för att rensa. De negativa tankarna vi dagligen trycker undan så fort vi får en stund för oss själva att låta tankarna flöda och göra en djupdykning, en livsfarlig djupdykning.

Dessa håller sig närvarande när jag försöker trava framåt och göra bra ifrån mig. Demonerna biter mig i hälarna och det känns som att ju fortare jag rusar ifrån dem, desto hårdare kommer smällen bli som jag får i ryggen när jag stannar upp och rotar i det där orensade facket. De negativa tankarna kommer ta ett rejält stryp grepp om min glada lilla bubbla jag spelar teater i. Den kommer spricka.
Jag vet, inte så optimistisk syn. Men det är ingen idé. Den cykeln jag lever i kommer alltid att rotera på samma vis; må bra, må dåligt, må riktigt bra, må uselt, må bra igen och få mattan bort ryckt under fötterna, igen.
Det är givetvis inte bara jag som lever ett sådant liv och det är definitivt nödvändigt. En konstant glad människa, skulle tillslut bli ledsen över att den aldrig är ledsen. Jag känner dock att mina "up's and down's" tenderar att dra sig väldigt långt "up" och extra långt "down".

Men å andra sidan, (här kommer en "up" haha) vem vill vara en fullkomligt stabil person, utan humör-svängningar, utan fruktansvärda och underbara dagar och istället med fis-ljummen lycka och obemärkta dagar som pyser förbi utan intryck? Kanske människor med rädsla för förändring, eller livet i sin helhet, för är inte det vad livet går ut på?..

..Förändring.

Jag springer nu för livet med demoner nafsande i fotspåren. Livet som jag försöker förändra, livet som jag försöker rädda, skapa, starta, forma och leva upp till.

Min idrottslärare sa en gång till mig vid ett löpningspass:

- När du tror att du har använt 100 procent av din styrka och du tänker ge upp, har du ungefär 75 procent kvar att ge.

Med de inspirerande orden avslutar jag dagens hjärn-centrifugering.