Godmorgon Gynekologen!

Som vilken vanlighet som helst, faller snön ute och bildar ett ännu tjockare naturtäcke åt jordens vackra hy. Min hy är inte fullt så vacker, för jag släppte taget om kudden för tjugo minuter sedan. Min första gynekolog ringde och stod för min väckning faktiskt. Pinsamt! Ljudet som strömmade förbi läpparna liknade vid en "dagen-efter-hårdrocks-fest-bruds" röst... Bäst av allt så försökte jag inte ens förklara min förkylning och så vidare när hon skojade och sa att anledningen till att jag fortfarande sov och bar den rösten berodde på att jag varit ute och "partypinglat" igår. Mitt försvar blev bara att jag nu äntligen är ledig på mitt jullov och utnyttjar det till fullo! (Vilket utelämnar sanningen om min förkylning) Så jag förmodar att hon fortfarande tror jag var en festprisse långt in på natten till idag. Gynekologen är för övrigt Karin Söderbäck. Kvinnan som är gift med Prästen i bygden Arne Söderbäck, kvinnan som är granne till Pims föräldrar och inte minst kvinnan som slog följe med min egen mor och spenderade lite extremledighet i Indien, Goa. Med extremledighet syftar jag mest på deras totala obryddhet och osysselsättning, under tiden de konstant hade en King Fisher öl placerad under näsan, mellan läpparna, redo att svalka halsen och bedöva knäskålarna. Härlig tanke måste erkännas! Men hur so helst, tillbaka till Sverige. Första gången jag lät tanken såsa runt innanför pannbenet, bestämde jag mig för att alla dessa kopplingar jag har till Karin skulle göra självaste gynekolog undersökningen maximalt obekväm. Men efter långa diskussionen med både Pim och mamma.. Och mig själv för den delen, har jag bestämt om mig. Det borde ta hela upplevelsen, om möjligt, lite mer åt det faktiskt bekväma hållet. Jag ska tala om för skräckhormonerna och nervositetsklumparna att dra sin kos och vissla på mina varma och glada knoppar i skallen göra väsen för sig. Varför ska gynekologen ses som Den Store Faran och gyn. stolen som skräcken själv? Och varför ska undersökningen kännas som tortyr i ett fängelse till undersöknings rum? Allt som talas om och utförs i detta rum är väl bara i god mening? Jag sticker inte under någon möbel med att jag fortfarande tycker det är obehagligt, jobbigt, pinsamt, naket.. Kan fler synonymer som passar in! Men jag vill ändå mena att jag tagit mig förbi det värsta psykiskt. Kan tänka mig att besöken hos Karin eller vilken gynekolog som helst är snarlikt att cykla. (inte alls!!) Men principen att det blir lättare för varje gång, tillslut tänker man inte ens en extra gång innan man sätter sig på sadeln eller i stolen med benen rakt ut i luften. Ironin var menad, haha. Men å andra sidan vill jag verkligen tro att man efter många upprepningar inte ens ska kunna tycka den kroppspositionen är konstig eller pinsam. Någon sa en gång till mig att efter att ha smakat något man tycker är äckligt cirka nio gånger, upplever man faktiskt att det är gott den nionde gången. Så om man symboliskt sett smakar nio gånger på gyn.undersökningar, borde inte de upplevas som goda då?
Nog pratat om mina gynekologfunderingar. Nu ska jag ta en repris på tekoppen och dagspremiären för frukost, sedan hitta några snygga kläder - för idag är en sådan dag, när man känner sig lite mindre snygg. Den finaste blusen kanske kan rädda mitt öde ;)


Ching Chong!