För en gångs skull går du upp så tidigt som du alltid vet att du måste, för att hinna alla saker du borde innan det är dags för plikt. Du skippar dina uppiggande snoozningar.. Och för en gångs skull så väljer du bort spegeltiden för att omsorgsfullt stoppa i dig en stadig frukost istället. Du tror du är duktig. Men bara för att cirka 30 minuter senare komma på dig med att ändå vara de där jävla minuterna försenad ut genom ytterdörren, med mössan i handen.
Bilen startar i alla fall. Du har ju haft tillräckligt vuxen framförhållning för att komma ihåg motorvärmaren kvällen innan.
Efter att ha skrapat rutorna rutinerat irriterat, och slagit samman skosulorna, som mamma alltid bad dig göra när du var liten, för att dra in så lite snö som möjligt i bilen, så rattar du in rätt radiokanal för att bilfärden ska kännas så lite som möjligt, som att den är på väg mot plikten.
Bensinlampan lyser.
Du trodde du låg precis över gränsen till ett "G" i vuxenpoäng. Du halkade (om möjligt) stadigt ner till ett stort fett "IG".
Du gör bedömningen att stoppet på bensinstationen har du ingen tid (eller pengar) till. Det får bli en "vinna eller försvinna" färd, som antingen tar dig till jobbet i tid, eller inte alls.....
Den duktiga slarvern tar sig lyckligtvis från A till B.
Trots den halvdana starten på dagen, glider du genom arbetsuppgifter och dylikt och när timmen för utstämpling är slagen ler du ändå. Du var nämligen en duktig slarver och packade en träningsväska med längdåkningsgrejer kvällen innan, strax efter att du varit förutseende och pluggat i motorvärmaren förstås.
Du var till och med så ordentlig att du kollade vädret innan du bestämde vilka kläder som skulle packas ner och inte nog med det(!) Du var till och med uträknande och kom ihåg att titta på flera olika hemsidors spådomar om morgondagens temperaturer och väderlag. Duktig slarver. För det du missade i all uträkning på kvällskvisten var att väderleksrapporter i regel har 54% rätt.
Låt oss säga att ett par extra långkalsonger inte hade skadat och fingrarna hade väl kunnat få annat än stickade oktober-fingervantar?
Du stakar på i spåren, tänker på tekniken och ergonomin. Vänster stortå hade gärna fått klämma lite mindre i skon och stavarna kunde varit en decimeter längre. Trots småfel, så finns hela tiden det lilla svenska hoppet om att grannen eller någon annan bekant ska komma mötandes i spåret. Du håller det lagomt undangömt och erkänner det inte ens för dig själv.
Efter dina realistiskt motionerade kilo-metrar, hoppar du förnöjsamt i bilen, med den lysande soppatorsk-lampan och puttrar åter hem med rätt radiokanal. Men för att tillfredställa svensken i dig, så svänger du in på den lokala livsmedelsbutiken, för att rosig om kinderna glida förbi i kassan med bonuskortet i högsta hugg. Du drar (det ack så undernärda) bankkortet och duttar fram koden som en trudelutt och betalar frukten.
Väl hemma bankar du på med husmanskost och äter illa kvickt. Iförd? Träningskläderna.
Eftermiddagen har tippat över till kväll och den hurtiga latmasken tittar på klockan.
"Går upp några minuter tidigare och duschar imorgon istället."
(Förresten så har matlådan väntat i kylskåpet.. enda sedan motorvärmaren stoppades i.)
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar