Närmaste timmen spenderades i telefonen. Med en riktigt god och kär vän. Jag är så glad att du älskade människa tog initiativet och ringde. Vi var båda överens om att det högg till i magen, på ett bra sätt, av att äntligen få höra varandra igen. Jag tror det gått nästa två år sedan vi träffade varandra senast.
Tisdag nästa vecka, första december, är fastskruvad och klar. Då ska jag krama dig sådär länge, stilla och tyst, som jag bara kan krama dig, utan att det känns underligt. Det är självklart och supernaturligt! Världens bästa sätt att kramas på.
Om du ska krama någon. Du kramar väl inte den personen då bara för att du lärt dig att det är en hälsningsfras? Du kanske gör det.
Jag också. Vi har lärt oss det. Vi träffar släkt och vänner och ger de en snabb reflexkram. VARFÖR?!
Jag tänkte på det där.. varför vi kramas. Är det inte så att vi, varelser och människor, gnider oss mot varandras kroppar och kramas för att vi tycker om den andra så mycket att vi inte kan hålla oss borta från honom eller henne?
Hur som helst, prova att krama en människa i mist tio sekunder, på stående fot, som du inte sett på länge och saknat och älskar. En människa som inte förväntar det. Personligen blev jag så överväldigad i välbehag av att en människa som jag inte känt allt för länge, tyckte om mig så mycket, eller snarare visade det så tydligt och kroppsligt. Jag får det nästan att låta sexuellt, men det är inte vad jag menar. :)
Lisa Torpedahl, min vän, vi ses på tisdag baby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar