Så befinner sig fågeln i boet igen.. Aira ligger utsträckt på köksgolvet och det är värme och liv i pappas hus. Maggie och pappa har diskussioner om morgondagens väder i teverummet och jag sitter under kökslampan och skriver. Jag är hemma.


Högtalarna på denna lilla dator ljuder tonerna från en av sveriges främsta sångerskor och jag funderar på om jag någonsin ska ha modet och lugnet att stå inför människor och öppna mig med min röst. Tiden närmar sig Julavslutningen för sångskolan och jag kommer stå i tingssalen, inför människor som är där för att se sina barn, barnbarn eller syskon framföra vad de lärt sig under hösten. Spännande. Jag ser det på två sätt, sällan ser jag mig själv som unik och att mitt uppträdande kommer vara underbart att få framföra, oftast ser jag mig själv som svag och att rösten kommer spricka, på grund av hjärtats hårda slag i bröstkorgen, som kämpar efter luft. Vi får se vilket jag väljer i slutändan. Något jag vet, är i alla fall att Jill Johnson lugnar mig när jag närmar mig musiken i tankarna. En nyfunnen favorit som snart passar sig, är christmas in you med Jill Johnson.


För att följa upp lite.. Första kvällen på Gustavs gick galant! Några få gånger har jag varit med om att, från första fotstegen i lokalerna och bland personalen känner man ett lugn och mottagande. Jag slapp PJ känslan, som för den som inte känner till uttrycket betyder praktikant jävel känslan. Kände mig som en del av personalen på en gång och ser fram emot att få jobba så mycket som möjligt framöver.


Nu stannade tankeverksamheten av, så flödet i fingrarna blev lidande och där slutar jag skriva.