Magen talar ofta om den sanning som inte hjärnan klarar av att erkänna.
Jag vet inte om det är något riktigt stort magen vill berätta för mig dessa dagar eller om jag bara är laktosintolerant och hela den uppblåsta historien. Hur det än är, så gäller sällan de hjärnan menar. Magkänslan (i dubbel bemärkelse just nu) har ofta sista ordet. Punkt.

"Leva i nuet" är något jag försöker efterleva så ofta jag kommer ihåg just de orden. Men bara för att bli bittert påmind om att de är svåra att leva upp till i denna superhäftiga snabba moderna tid.
Jobb ska vara fixat innan det redan påbörjade är slut. Lägenhet ska vara kirrad innan den ens släppts för uthyrning och beslut ska vara tagna innan de har något att påverka. Hela föreställningen börjar snarare kännas som "leva i framtiden".
....vilket kan göra en lite laktosintolerant. Punkt.